Äntligen! Efter flera dagars intensiva förberedelser, ögonblicket då vi ska öppna luckan. Festivalbesökarna står framför vagnen i en liten klunga. De är nyfikna och hungriga.
-Hej vad säljer ni här då?
Förvirring uppstår, det skulle vara bra med en meny, hur kunde vi missa det. Någon springer ut för att lösa problemet, en bit kartong, vadsomhelst man kan skriva på. Någon annan letar efter förra årets menytavla, hittar den men ser att den på flera sätt är inaktuell. Den där quesadillan har vi bytt mot en annan, ingredienser har tagits bort eller lagts till, priserna är fel osv.
Det har varit så mycket att ordna med hela veckan så en sån bagatell som att ordna fram en uppdaterad menyskylt missade vi. Hur kunde vi missa? Menyn är det första man tittar på, eller nja, kanske inte men superviktigt ändå.
De första åren hade vi rätt många quesadillasorter, men skar nästföljande år ner på alternativen. Det var uppskattat eftersom det blev enklare att handla för kunden, enkelt för oss också och vi kunde hålla högre tempo. På festivaler vill gäster inte ha för många alternativ, inte behöva välja så mycket, det är så mycket val ändå i vardagen, en vegetarisk och en med kött, tack. Vi har även några gånger varit helt köttfria och bara haft en vegetarisk quesadilla.
Vad ska en quesadilla kosta? När vi började 2008 kostade den 45 kr, nu 110kr. Priset har dock stigit sakta, låg runt 60-70 ganska länge. Sen bestämde vi ett år att göra en oväntad prisökning till 90. Det var läskigt.
Nu har någon hittat förra årets meny och vänder på den, eller kanske rollar nån annan plywoodskiva, i vilken färg – rosa såklart. Sen en liten burk grönt, en pensel, lite bred men det funkar, skriver lätt på handen:
C-O-M-P-L-E-T-O
Grillad chorizo, avokado och tomat, en chilensk grej som hängt med sen starten. En korv med bröd och extra allt därav namnet, ”en komplett”. Sen blev det en quesadilla av det isället, och vi lade till potatis, kebabsås, persilja, rödkål, surkål, sesamfrön m.m. en komplett fusion med andra ord. Folk älskar det. Och särskilt en sak, osten. Med den är vi alltid generösa, gratinerad på utsidan, smält på insidan. Smält ost, vad är godare? Man kan se det framför sig, elasticiteten, segheten, det krämiga vita guldet som flödar ut över stekbordet och får det att vattnas i munnen på gästerna som står utanför och kikar in genom fönstret.
Ibland har vi tänkt att man skulle kunna ha bilder på maten också, det vore seriöst och kanske nåt för framtiden, men där är vi inte än, nej vi befinner oss på en retrospektiv resa minst tio år bakåt i tiden och skylten börjar bli klar, måste hänga upp den fast det gröna är inte torrt än, återstår bara priset, borde vi inte höja lite i år? Till vad 80, ja kanske eller 79:90, eller 79:99 ha ha. Musiken strömmar ur högtalarna och gästerna har bildat kö. De tittar på när årets menykonstverk skruvas upp. Applåder, någon utbrister:
-Yes completo, den är bäst, jag har åker hit varje år bara för att få äta den!
Ett år senare satsade vi på en fin skylt, fin på ett avväpnande sätt såsom vi gillar, pyntade med glitter, stjärnor och änglar. Och ännu några år senare blev grejen tydlighet och en mer seriös image. Lite olikt oss och det var ju inte tanken från början heller, men när vi andra dagen på en tredagarsfestival i Karlstad fortfarande saknade kunder var vi tvugna att analysera situationen. Den var obekant, vi hade alltid gäster, vi väckte alltid något, nyfikenhet, glädje, hunger, framförallt hunger. Men inte den här gången, vad gjorde vi för fel? Vår granne sålde sötsaker, churros och sånt och hade hela vagnen pepprad med bilder och tryckta menyer. Han sa till oss att vi borde ha en bättre menyskylt. Vi hade inget att förlora. Eftersom vi ändå inte hade några kunder kunde vi satsa rejält på en skylt, en som var rejält seriös. Samtliga i personalen följde arbetet.
Sedvanlig rollerteknik i rosa kulör, därefter inköpt tuchpenna och inte pensel. På det viset kunde vi göra bokstäver som var raka, symmetriska, tydliga och nästan såg tryckta ut. Skylten hängdes på plats lagom till att festivalområdet fylldes med människor, dragplåstret spelade i kväll och vår förlust dittills skulle täckas över med en vinnande skylt. Inget hände. Vi sålde lika dåligt i Karlstad, en festival med tusentals besökare, som en tisdageftermiddag i Kärrtorp.
Vad vi gjorde för fel i Karlstad är ett mysterium, kanske att folk hade egen picknick med sig, kanske quesadillas var för annorlunda, Kickans burgare en bit bort hade ju kö från öppning till stängning. Ett svampigt bröd, en mikrad frysburgare, senap, ketchup gick tydligen hem. Kanske vagnens färg som avskräckte. Rosa är en färg att älska eller hata, kanske den enda färg som väcker såna känslor. Karlstad var första och hittills enda gången vi gick back 50K, tur då att vi gick plus lika mycket några veckor tidigare i Rosendal.
Rosa husvagnen är ett nollsummespel, men det har aldrig varit pengarna som drivit oss utan glädjen att skapa något, t.ex. en ny menyskylt. Och skylten från Karlstad använder vi fortfarande men det böjar bli dags att göra en ny nu, ta det steget.
